Födelsedagarna

När min födelsedag nalkas brukar jag tänka tillbaka på forna bemärkelsedagar i mitt liv.

Jag firade min 20-årsdag på en måndag i Kalmar, där jag studerade till journalist. Då bodde jag i ett litet rum med kokvrå och egen toalett. Familjen jag hyrde av bodde på våningen ovanför. Tonårssonen brukade bråka med sina föräldrar, skrika och svära till sent på nätterna. På dagarna var jag i skolan, på kvällar och helger satt jag ofta ensam på mina 20 kvadrat och spelade tv-spel. Jag hade all tid i världen, eftersom studierna inte var särskilt krävande. Det blev tre ensamma år.

På min 20-årsdag gick jag till systemet och köpte en kasse öl, för jag tänkte att det måste man ju göra en sådan dag. På vägen tillbaka till mitt boende stötte jag på en klasskamrat som jag fikat med ett par gånger. Jag frågade om han ville titta förbi lite senare, ta en öl och snacka lite. Han tittade medlidsamt på mig och sa att han tyvärr hade annat för sig. Men en annan gång, lovade han. Jag gick hem med den klirrande kassen, tryckte in ölen i den minimala kylen och startade mitt Xbox. Senare på kvällen drack jag en öl i den blåa skärmljuset, sittandes i min obekväma liggsoffa. Jag bodde på första plan, ut mot gatan och hade denna kväll hissat ner persiennerna, trots den fina majkvällen. Ingen skulle få se mig sitta där på 20-årsdag, minns jag att jag resonerade. Det är fortfarande en av få flaskor öl jag druckit i min ensamhet.

Jag firade min 25-årsdag i Göteborg, boendes i andrahand på en vind i Kålltorp. Jag hade en fest där jag bjöd mina nyvunna vänner i Göteborg och en del gamla från andra håll. Livet kändes fint, jag hade en riktning och ett tydligt mål. Jag hade nyligen lämnat mitt livs första riktiga kärleksförhållande, med många lärdomar och insikter i bagaget. Mina journalistdrömmar var begravna, nu var det bibliotekarie jag skulle bli. Samma höst skulle jag börja på masterutbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap i Borås – förutsatt att jag kom in. Jag var trött på att hanka fram på korta journalistvikariat och inhopp som lärarvikarie i Göteborgs grundskolor. Jag såg min framtid bland hyllor med litteratur, att arbeta med att söka fram information och hjälpa användare med deras behov. Vilken typ av bibliotekariejobb som lockade mig mest varierade ständigt och egentligen spelade det ingen roll. Eller snarare, jag ville testa det mesta inom yrket.

Imorgon fyller jag 30. Jag lär inte behöva dricka öl i ensamhet och jag är helgledig från ett fantastiskt jobb som universitetsbibliotekarie. Jag är tillsammans med världens bästa person. Ibland är jag ensam, men det är i så fall mest självvalt. Jag spelar fortfarande tv-spel, men inte lika mycket. Jag har andra intressen, lever i en annan tillvaro.

Att skriva att mitt liv är bättre nu blir klumpigt, för mina tidigare år var en förutsättning för min vardag i maj 2019. Att påstå att livet är en resa är så hemskt klyschigt, att kalla det process för kliniskt. Variationer av tillvaro? Livsfluktuation? Fascinerande är det i vilket fall, dag för dag.

Hurra för det! För dagar som går, för minnen som stannar, för livet som skenar vidare, för äventyret vi bjuds på.

5 reaktioner till “Födelsedagarna

  1. Grattis!!!

    Och tack för det här inlägget – det var fint att få ta del av denna tillbakablick och att få veta lite mer om den som skriver här. Gillar!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s